2

Dagsform?

Det pratas om dagsform. "Han har mer eller mindre svårt att koncentrera sig beroende på dagsform".  Ja, visst, jag säger det själv och jag fattar vad det betyder. Men. Vad beror dagsformen på? "Ja, jo, men du vet, om han har sovit dåligt, ätit bra och sådär". Där blir det intressant igen. Ätit bra. Vad är det? Är det någon som vet det i dagens kostdjungel?

På senaste har det dykt upp mängder med studier, forskningresultat och tester med mycket intressant information gällande sambandet mellan gluten, mjölk och neuropsykiatriska funktionshinder. Att kolisar var dåligt för ungar eller annat folk med ADHD är konstaterat för länge sen. Och det är väl inte så konstigt. Socker är ju inte bra för någon. Hallå. Ok, särskilt inte för neurostörda, för att, deras signalsubstanser redan är extra störda och socker gör allas signalsubstanser stördare än de redan var oavsett hur störda de var innan, alltså blir neurostörda ännu stördare än de andra som blivit störda av att äta socker, häng med, kontentan är sluta ät socker.

I stora drag läser jag att "ADHD-kost" går ut på att:

  • Sluta äta socker
  • Få i dig tillräckligt med järn (obs, inte för mkt pga förgiftningsrisk med allvarliga följder)
  • Inte äta gluten
  • Inte äta/dricka någon form av komjölk
  • Få i dig fiskleverolja
Vore det inte fantastiskt förödande för Läkemedelsverket om detta fungerade? Att vi med hjälp av vår kost kan styra vår signalsubstans på ett liknande sätt som amfetaminpreparat kan? Tänk vad många miljoner de skulle komma att förlora på deras nya supervinstdrivande diagnoser om folk skulle börja äta mat istället för deras mediciner.

Folk är så himla lättköpta. Som att de liksom är för trötta för att orka tänka själva och istället låter Aftonbladet göra det åt dem.

Exempel 1. "det är så nyttigt att dricka ett glas rött vin om dagen". Jaha. Så nu är alkohol och socker plötsligt bra för oss. Fundera över vad det är i vinet som är nyttigt och drick det istället.

Exempel 2. "Mörk choklad är så nyttigt, ät en bit om dagen." Men. Socker. Igen! "men det är så liten mängd". Mmmm. Det som är nyttigt är kakobönan, dess fett och annat som har hälsofrämjande antioxidantska egenskaper. Ät det istället. 

Har du huvudvärk? Ta en Alvedon. Eller, here´s another thought. Fundera över varför du har ont i huvudet och gör annorlunda nästa gång. Vad är värk? Kroppens sätt att säga att något är fel. Det vet ju alla. Men att analysera felet verkar vara lite jobbigare än att ta en tablett. Precis som läkarna inom den medicinsk-biologiska psykiatriska faktorn samt naturligtvis deras allies Läkemedelsverket anser, är det ju betydligt lättare att behandla symtom istället för orsak eftersom orsak kräver tankeverksamhet och utredning, verkar ju onödigt, symtomen ligger ju redan uppdukade på bordet. Fort ska det gå! Ut med dig, in med nästa patient, klockan tickar, tid är pengar.

Jag luddar, tänker högt här. Ni får gärna rätta mig om ni tycker att jag har fel. Jag tänker ändå inte medicinera i onödan. Jag måste ändra min kost. Jag vill ha egna studier och forskningresultat att gå efter.
0

Utredningsdag 1

Kaos. Först var jag tvungen att ställa till med en scen för att de hade kallat mig fel dag. Sen fick jag iaf komma idag på en senare tid. Vi står på exakt samma punkt som för typ 1.5 år sedan. Det finns ingen människa som kan ge någon information om mig som barn. Alltså. Vi behöver hitta någon. Hur gör man det? Dag 2 om två veckor.
0

Hur man ska bete sig som förälder

Jag och sambon åker tunnelbana. Vi noterar, mest han, jag har ryggen emot och hör mest bara, en pappa som pratar med sitt barn med den fantastiska accenten bebisspråk. När tunnelbanan sen stannar vid Axelsberg ska han få barnet att ta sig över det kända mellanrummet, ni vet "se upp för mellanrummet mellan tåg och plattform", han backar själv ut vagnen medan han säger, observera, med accenten  "oj oj, akta nu, oj, ser du mellanrummet här, akta dig för det, oj, OJ! vänta ska pappa hålla dig i handen, ja, kom då, oj, kom här nu, oj oj nu går vi försiktigt, ååååh hopp, duuuuktig, vad braaa det gick!" (tona ner ljud medans de går längre boooort)

Tunnelbanan stänger dörrarna och sambon tittar på mig lite fundersamt och frågar försiktigt med en aning skeptiskt ton "är du en daltig förälder?" Jag förstår precis vad han menar och brister ut i ett instämmande (varför finns det inte ett ord som heter instämsamt?)  LOL. "Nej, inte direkt, jag hade förmodligen sagt något i stil med "Kom då, vad väntar du på, skärp dig, hoppa över hålet nån gång jag har för fan inte hela dagen på mig. Kom igen, folk väntar men vad fan hålleru pååå meeeed. Neeej men då går jag väl utan dig då." tänker efter lite... och fortsätter "det kan ju också vara fel.. jag vet inte."

Fast i sanningens namn så hade jag fattat att ungen behövde hjälp över hålet redan innan och förutsett att jag skulle A: plocka upp den B: hålla den i handen redan innan dörrarna öppnas och därmed aldrig behövt utsätta mig för en pinsam dalt/hot-situation.

0

Bland kombinerade bokstäver

Läser i ett av mina tidigare inlägg här nere "idag kickar listan in" och oj vad peppad jag är osv. Stirrar på texten och undrar. Vilken jävla lista?! Alltså. På riktigt. Vilken jäääävla lista?! Blir alldeles frustererad och vill hoppa upp och ner och gråta som ett barn för att jag inte på en millisekund kan komma på vad det är för jävla lista. Det tar mig vad som känns som tre dagar att komma på att jag skrivit om "10 saker att göra innan året är slut-listan". Den hade jag helt glömt bort.

Det är ganska roligt med ADHD-problematik. Aktuellt just nu är att även sonen ska utredas, det är klart och bestämt efter WISC och 5-15-formulär. Men, jag håller honom utanför, vill han berätta sin story någon dag så får han göra det alldeles själv. Ville bara säga det. Och att det ska bli oerhört intressant att se vad vårdgarantin garanterar den här gången. Jag har för dom som inte vet det blivit utredd sedan våren 2010. Först fick jag vänta tills sommaren 2010 för att göra självskattningar och bli feldiagnostiserad och totalt mindfuckad hos ett mycket märkligt gäng. Sedan blev jag ändå remitterad vidare till neropsykiatrisk utredning, vilket tog över ett år att bli kallad till. Sedan blev det bara fler självskattningar och 5-15 formulär och sedan beslutades det att jag skulle behandlas utan diagnos för att se om mina symtom försvann och om de inte gjorde det så skulle utredningen återaktualiseras. Den aktualiserades i våras. Och nu är det oktober. Hey, 3 månaders vårdgaranti. Jorå. Inte någon gång.

 Behandlingen fortsätter dock. I KBT-form för att vi (sambon har diagnos) ska lära oss struktur hemma och i vardagen. Just nu får vi lära oss att storhandla och hålla oss till våra veckomatlistor. Det har vi fått göra i 4 veckor. Och bara det. Kan ni sådant? Dels storhandla varje vecka. Dels hålla er till en sak i taget? Det har varit det allra svåraste. Sjukt svårt. Jag blir jättefrustrerad och vill så mycket. Har så mycket fantastiska idéer som jag liksom får tygla för att jag måste storhandla en dag i veckan. Jag får väl tänka på andra saker iaf? Eller? Får jag ens tänka på andra saker? Måste ta upp detta på fredagens veckohandlingsavstämning.