0

Hur man ska bete sig som förälder

Jag och sambon åker tunnelbana. Vi noterar, mest han, jag har ryggen emot och hör mest bara, en pappa som pratar med sitt barn med den fantastiska accenten bebisspråk. När tunnelbanan sen stannar vid Axelsberg ska han få barnet att ta sig över det kända mellanrummet, ni vet "se upp för mellanrummet mellan tåg och plattform", han backar själv ut vagnen medan han säger, observera, med accenten  "oj oj, akta nu, oj, ser du mellanrummet här, akta dig för det, oj, OJ! vänta ska pappa hålla dig i handen, ja, kom då, oj, kom här nu, oj oj nu går vi försiktigt, ååååh hopp, duuuuktig, vad braaa det gick!" (tona ner ljud medans de går längre boooort)

Tunnelbanan stänger dörrarna och sambon tittar på mig lite fundersamt och frågar försiktigt med en aning skeptiskt ton "är du en daltig förälder?" Jag förstår precis vad han menar och brister ut i ett instämmande (varför finns det inte ett ord som heter instämsamt?)  LOL. "Nej, inte direkt, jag hade förmodligen sagt något i stil med "Kom då, vad väntar du på, skärp dig, hoppa över hålet nån gång jag har för fan inte hela dagen på mig. Kom igen, folk väntar men vad fan hålleru pååå meeeed. Neeej men då går jag väl utan dig då." tänker efter lite... och fortsätter "det kan ju också vara fel.. jag vet inte."

Fast i sanningens namn så hade jag fattat att ungen behövde hjälp över hålet redan innan och förutsett att jag skulle A: plocka upp den B: hålla den i handen redan innan dörrarna öppnas och därmed aldrig behövt utsätta mig för en pinsam dalt/hot-situation.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar