Häng med!
www.maskrosludd.se
<3
0
0
1
2
0
0
Jag fattar idag. Att allt jag har varit är en fri, bubblande själ instängd i en påtvingat samhällsanpassad kropp med ihopsydda vingar. Att aldrig fått leva efter orden "du får vara den du är, varsågod". Det är ju fruktansvärt vad det kan ställa till med. Jag inser också att det faktiskt är det som har ställt till med alla problem. Det är inte diagnosen eller diagnoserna i sig som är eller har varit problemet utan vad människor runt mig skapat som norm. Vad de bestämt att jag ska bete mig efter. Hur man bäst tar död på livsgnistan. Jag är fortfarande ärrad i utstrålningen, man kan se på utsidan att jag är hård, stel och kantig på insidan. Men jag mjuknar, varje dag.
Att instinktivt och genuint känna i varenda cell i min kropp att det jag tvingas göra inte är rätt för mig kan ju inte skapa annat än problem. Med åren har jag slutat anpassa mig mer och mer. Vilket gör att jag åter är konstig och säger saker till vem som helst hur som helst, beter mig som man inte "ska" eller "får".
Ja, jag pratar med busschauffören eller kassörskan på ICA om jag känner för det.
Ja, jag säger, fan vad du ser ut som hon i Twilight-filmerna till tjejjen jag går förbi och aldrig sett förut om hon gör det.
Ja, jag frågar värdetransportkillen om han blivit rånad på senaste och vad han har för risktillägg egentligen, om jag är nyfiken.
Ja jag stannar mitt i spärren, vänder mig om, stirrar aggressivt upp och frågar mannen på 3.15 meter som försöker planka in på mitt kort, vad fan han vill och ifrågasätter om han betalt tågresan med mitt kort eller?! Fast jag en annan dag uppmanar ungdomarna som ivrigt väntar på någon att planka efter med "kom igen nu killar är ni med, nu går vi", för att SL suger men den vuxna ouppfostrade jäveln på 3.15 meter får fan skärpa sig. Han kan dessutom bara kliva över spärren med sina skitlånga ben om han så gärna vill åka tunnelbana. Eller parkoura lite eller så kunde bara ha frågat mig.
Och ja, jag hockeytacklar idioterna som ställer sig i vägen när jag ska av tunnelbanan för att dom irriterar mig.
Jag är extremt känslostyrd och agerar därefter. Jag påstår inte att det är en bra egenskap rakt igenom, det är detta jag jobbar mest med. Men det är så jag funkar. Jag är sån. Det är den egenskapen jag gillar allra mest och allra minst med mig själv.
Det är den egenskapen som gör att jag glimrar men också att jag stormar.
Jag ser på er med huvudet lite på sned, i mungipan har jag en liten touch av ett hånleende och i blicken och ena ögonbrynet har jag ett litet uns av en mental klapp på era huvuden, varenda gång någon av er anser att jag på något sätt är mindre än er för att jag inte uppnått vissa, enligt er, viktiga saker. Varför jag inte har uppnått dessa saker ni anser vara viktiga efter er hjärntvättade eller ännu värre, genuina syn, baserad på dagens samhällsnormer, är för att jag inte har velat uppnå dem. Ni har bestämt vilket trappsteg på samhällsskalan jag ska ha uppnått för att ha "kommit någon vart i livet", inte jag. Att ni inte förstår skillnaden är sorgligt. Att ni tror att jag lyssnar eller tar åt mig av era ytliga värderingar eller fattiga livsåskådningar är patetiskt, är ni så viktiga i era ögon så se till att göra något viktigt istället.
Hur ska vi någonsin kunna skapa en fulländad värld med all den här idiotin och ignoransen omkring oss. Jag blir trött.
Jag tror verkligen innerligt på att det inte är jag som behöver anpassa mig.
Mission: Reeeeebooooot.
Kearlek! <3
0
Vi var på en sån kurs igår. Vi satt i ett rum fullt med folk med ADD/ADHD. Har sällan känt mig så "normal", ett rum fullt med folk som är som jag, nu vet jag hur ni "normala" känner er ;)
Efter kursen tog vi en middag på O´Learys och vet ni vad. Deras hamburgare är ÄNNU godare utan bröd! :D Ett glas rött till det och jag var mycket nöjd :)
Blev dock övertalad att dela en Oreo´s-kladdkaka och jösses I say, vad socker gör för smaklökarna och varenda trigger i hela kroppen. Idag är jag hyperspeedad och svårfokuserad. No mas. Förbannade knark.
1
Utredningsresultaten lite mer konkret. Jag har inte bloggat under tiden, eller alls på ett tag helt enkelt för att det inte varit någon prioritering i mitt liv. Jag pysslar med annat just nu men sen plötsligt känner jag att jag har saker jag vill minnas så då bloggas det lite. Vi kan kalla det klungbloggning helt enkelt. Eller adhd-bloggande >_<
Utöver testerna som gjordes på mig hade psykologen kontakt med flera personer i min omgivning som känt mig hela livet (=3 st...) hon hade även kontakt med skolkurator som jag tydligen gått hos på högstadiet (what??) och hade fått tillgång till skolans journaler! Dom måste jag för tusan få se, blir sjukt nyfiken, kommer inte ihåg någonting! Aaaanyway...
Testerna jag fått göra under utredningen har visat ett ojämt resultat, vilket det brukar göra om det är något "fel" i huvudet på en. I mitt fall är det de verbala testerna som skiljer sig avsevärt från de andra. Jag blir dum i huvudet när jag ska försöka förklara ords innebörd m.m. Jag visste inte detta om mig själv utan detta fick jag lära mig under testets gång. Jag kände mig verkligen dum i huvudet varje gång jag skulle förklara vad tex "Klyscha" betyder. Jag VET ju vad det betyder, men jag kan inte för mitt liv förklara det. Jag kan heller inte se vad det är för likheter mellan en fluga och ett träd. Det var tydligen också konstigt.
Utöver dessa verbala tester där jag ligger en bit under genomsnittet så ligger jag tydligen över genomsnittet på alla andra tester, ett test ligger tom över den "fett höga" IQ-nivån. Vilket hon sammanfattade med "du har högre iq än de flesta.. men det visste du kanske redan?". Och förlåt mina kära (en eller två) läsare. Jag vet att man inte får skriva såhär som svensk. Men ja, det visste jag redan. Och slutligen sa hon att om jag hade kunnat ta in och bearbeta information som "normalt" folk så hade jag varit sjuuuukt smart, men det är jag ju inte eftersom jag inte kan det. Jag är bara smart på vissa saker ;)
1
0
2
0
0
0
0
1
1
1
0
0
neuronormativ?
fredag 6 december 2013
Att umgås med en hop människor som uppenbart inte är vana att umgås med npf är långt ifrån en egoboost. Finns det något uttryck som beskriver det motsatta? Awkwardboost? Idiotboost? Alienboost? Retardboost? Eller några fina svenska benämningar som vanförboost och lyttboost kanske skulle funka?
Att veta att man snart ska umgås med en hop människor man i förhand tror inte är vana att umgås med npf är nästan ungefär som.... Evenmoreretardboost.
Att veta att man snart ska umgås med en hop människor man i förhand tror inte är vana att umgås med npf är nästan ungefär som.... Evenmoreretardboost.
inspiration
torsdag 7 november 2013
söker inspiration för livet. Har så mycket att vara glad för men så svårt att ta in något. Det är som att allt som är jag är bortspolat. Jag är tömd på lust och energi. Minns inte längre vad som är roligt och värt att gå upp på morgonen för. Allt som jag brukar känna för känns bara tungt och motigt. Jag är sjukskriven. För ADHD. Gött. Jag gjorde det alltså igen. Trots att jag hade min diagnos nu och alla möjligheter att få använda mig av nya redskap som skulle göra livet lättare så körde jag bara på. Tog inte ens in diagnosen, använde mig inte av några redskap, hade inte tid. Jag var ju mitt uppe i mitt nya jobb. Det fick vänta. Sonen fick också diagnos under tiden. Det hade jag inte heller tid att ta in. Tar det sen. Allt annat än jobbet fick stå åt sidan. Jag såg varningstrianglar både till höger och vänster där när jag tryckte gaspedalen i botten så att träden gav vika när jag körde förbi. Men jag hade inte tid att bry mig om dem. Så. Som sagt, jag gjorde det alltså igen. Trots att jag skulle ha lärt mig den här gången. Jag skulle ju ha lärt mig att bromsa i tid. Pang! Rätt in i muren igen. Volta några varv. Och bilen är bara skrot. Allt är mörkt, batteriet är dött och jag sitter fastspänd i bilbältet i min upp och nervända forna formel1-bil, jag har ingen hjälm på mig, inte heller någon flamsäker dräkt. Jag bara hänger där, kan inte röra mig. Förlamad. Hör röster på avstånd, de vill mig saker. Vill att jag ska ta mig ur bilen, att jag ska resa mig upp, följa med. Men jag blir kvar. Stirrar på muren med tom blick. Det står något spraymålat med svart färg. Otydligt, men jag får det till "din hopplösa klantskalle".
Ur en bok om adhd
lördag 16 mars 2013 ADHD, bokstavskaos, Kaos
Och det där såret på fingret som påminner om kaoset, adrenalinet, en slowmotionsekvens av saker som flyger omkring i rummet och det går runt. Uppvaknandet när orden "du har slagit dig, du har blod i hela ansiktet" lyckas överrösta din egen röst som dånar "rör mig inte". Tomheten och likgiltigheten som följer när hjärtat slutat pumpa för hårt. Skulden och skammen över att ha drabbat någon annan. Det är blodstänk och glassplitter överallt. Det är något som har gått sönder helt enkelt.
Citerar mig själv...
torsdag 21 februari 2013 ADHD, bokstavskaos
...med det mest träffande jag läst på länge
"Behöver servas, gaspedalen har fastnat i golvet och jag har så jävla dåliga bromsar."
27/1-2011
Jagat jaget
ADHD, bokstavskaos
Jag fattar idag. Att allt jag har varit är en fri, bubblande själ instängd i en påtvingat samhällsanpassad kropp med ihopsydda vingar. Att aldrig fått leva efter orden "du får vara den du är, varsågod". Det är ju fruktansvärt vad det kan ställa till med. Jag inser också att det faktiskt är det som har ställt till med alla problem. Det är inte diagnosen eller diagnoserna i sig som är eller har varit problemet utan vad människor runt mig skapat som norm. Vad de bestämt att jag ska bete mig efter. Hur man bäst tar död på livsgnistan. Jag är fortfarande ärrad i utstrålningen, man kan se på utsidan att jag är hård, stel och kantig på insidan. Men jag mjuknar, varje dag.
Att instinktivt och genuint känna i varenda cell i min kropp att det jag tvingas göra inte är rätt för mig kan ju inte skapa annat än problem. Med åren har jag slutat anpassa mig mer och mer. Vilket gör att jag åter är konstig och säger saker till vem som helst hur som helst, beter mig som man inte "ska" eller "får".
Ja, jag pratar med busschauffören eller kassörskan på ICA om jag känner för det.
Ja, jag säger, fan vad du ser ut som hon i Twilight-filmerna till tjejjen jag går förbi och aldrig sett förut om hon gör det.
Ja, jag frågar värdetransportkillen om han blivit rånad på senaste och vad han har för risktillägg egentligen, om jag är nyfiken.
Ja jag stannar mitt i spärren, vänder mig om, stirrar aggressivt upp och frågar mannen på 3.15 meter som försöker planka in på mitt kort, vad fan han vill och ifrågasätter om han betalt tågresan med mitt kort eller?! Fast jag en annan dag uppmanar ungdomarna som ivrigt väntar på någon att planka efter med "kom igen nu killar är ni med, nu går vi", för att SL suger men den vuxna ouppfostrade jäveln på 3.15 meter får fan skärpa sig. Han kan dessutom bara kliva över spärren med sina skitlånga ben om han så gärna vill åka tunnelbana. Eller parkoura lite eller så kunde bara ha frågat mig.
Och ja, jag hockeytacklar idioterna som ställer sig i vägen när jag ska av tunnelbanan för att dom irriterar mig.
Jag är extremt känslostyrd och agerar därefter. Jag påstår inte att det är en bra egenskap rakt igenom, det är detta jag jobbar mest med. Men det är så jag funkar. Jag är sån. Det är den egenskapen jag gillar allra mest och allra minst med mig själv.
Det är den egenskapen som gör att jag glimrar men också att jag stormar.
Jag ser på er med huvudet lite på sned, i mungipan har jag en liten touch av ett hånleende och i blicken och ena ögonbrynet har jag ett litet uns av en mental klapp på era huvuden, varenda gång någon av er anser att jag på något sätt är mindre än er för att jag inte uppnått vissa, enligt er, viktiga saker. Varför jag inte har uppnått dessa saker ni anser vara viktiga efter er hjärntvättade eller ännu värre, genuina syn, baserad på dagens samhällsnormer, är för att jag inte har velat uppnå dem. Ni har bestämt vilket trappsteg på samhällsskalan jag ska ha uppnått för att ha "kommit någon vart i livet", inte jag. Att ni inte förstår skillnaden är sorgligt. Att ni tror att jag lyssnar eller tar åt mig av era ytliga värderingar eller fattiga livsåskådningar är patetiskt, är ni så viktiga i era ögon så se till att göra något viktigt istället.
Hur ska vi någonsin kunna skapa en fulländad värld med all den här idiotin och ignoransen omkring oss. Jag blir trött.
Jag tror verkligen innerligt på att det inte är jag som behöver anpassa mig.
Mission: Reeeeebooooot.
Kearlek! <3
Vad är ADHD?
ADHD, bokstavskaos
Vi var på en sån kurs igår. Vi satt i ett rum fullt med folk med ADD/ADHD. Har sällan känt mig så "normal", ett rum fullt med folk som är som jag, nu vet jag hur ni "normala" känner er ;)
Efter kursen tog vi en middag på O´Learys och vet ni vad. Deras hamburgare är ÄNNU godare utan bröd! :D Ett glas rött till det och jag var mycket nöjd :)
Blev dock övertalad att dela en Oreo´s-kladdkaka och jösses I say, vad socker gör för smaklökarna och varenda trigger i hela kroppen. Idag är jag hyperspeedad och svårfokuserad. No mas. Förbannade knark.
Utredningsresultat
ADHD, bokstavskaos
Utredningsresultaten lite mer konkret. Jag har inte bloggat under tiden, eller alls på ett tag helt enkelt för att det inte varit någon prioritering i mitt liv. Jag pysslar med annat just nu men sen plötsligt känner jag att jag har saker jag vill minnas så då bloggas det lite. Vi kan kalla det klungbloggning helt enkelt. Eller adhd-bloggande >_<
Utöver testerna som gjordes på mig hade psykologen kontakt med flera personer i min omgivning som känt mig hela livet (=3 st...) hon hade även kontakt med skolkurator som jag tydligen gått hos på högstadiet (what??) och hade fått tillgång till skolans journaler! Dom måste jag för tusan få se, blir sjukt nyfiken, kommer inte ihåg någonting! Aaaanyway...
Testerna jag fått göra under utredningen har visat ett ojämt resultat, vilket det brukar göra om det är något "fel" i huvudet på en. I mitt fall är det de verbala testerna som skiljer sig avsevärt från de andra. Jag blir dum i huvudet när jag ska försöka förklara ords innebörd m.m. Jag visste inte detta om mig själv utan detta fick jag lära mig under testets gång. Jag kände mig verkligen dum i huvudet varje gång jag skulle förklara vad tex "Klyscha" betyder. Jag VET ju vad det betyder, men jag kan inte för mitt liv förklara det. Jag kan heller inte se vad det är för likheter mellan en fluga och ett träd. Det var tydligen också konstigt.
Utöver dessa verbala tester där jag ligger en bit under genomsnittet så ligger jag tydligen över genomsnittet på alla andra tester, ett test ligger tom över den "fett höga" IQ-nivån. Vilket hon sammanfattade med "du har högre iq än de flesta.. men det visste du kanske redan?". Och förlåt mina kära (en eller två) läsare. Jag vet att man inte får skriva såhär som svensk. Men ja, det visste jag redan. Och slutligen sa hon att om jag hade kunnat ta in och bearbeta information som "normalt" folk så hade jag varit sjuuuukt smart, men det är jag ju inte eftersom jag inte kan det. Jag är bara smart på vissa saker ;)
LCHF som "ADHD-kost"
fredag 8 februari 2013 ADHD-kost, LCHF
Jo, jag har ju länge tänkt på och även skrivit om det här med lågkolhydratkost som alternativ behandlingsmetod eller åtminstone symtomlindrande kosthållning.
Vi har nu kört strikt LCHF sedan 8 januari, exakt en månad faktiskt inser jag nu :) Svårt med utvärdering i nuläget, vissa saker kan tänkas funka bättre och vissa faktiskt sämre. Eller då tänker jag främst på hyperaktiviteten.. den är värre, men, det kan ju lika gärna vara överskottsenergi ;) Min pms verkar peppar peppar ha taadaaaaa försvunnit och det är fan ingen liten grej det kan alla runt omkring mig intyga. Men jag vågar verkligen inte ropa hej än. Får ge det några månader till!
Vi har nu kört strikt LCHF sedan 8 januari, exakt en månad faktiskt inser jag nu :) Svårt med utvärdering i nuläget, vissa saker kan tänkas funka bättre och vissa faktiskt sämre. Eller då tänker jag främst på hyperaktiviteten.. den är värre, men, det kan ju lika gärna vara överskottsenergi ;) Min pms verkar peppar peppar ha taadaaaaa försvunnit och det är fan ingen liten grej det kan alla runt omkring mig intyga. Men jag vågar verkligen inte ropa hej än. Får ge det några månader till!
När allt är såhär
ADHD, bokstavskaos
Vissa dagar har jag så många ord, så många att jag skulle kunna skriva en bok. Idag är ingen sån dag men jag har tänkt ett tag på att skriva något här. Så det blir det här helt enkelt. Det är klart. Till slut. F90.0 heter det. Vet inte vad det låter som egentligen men det är alltså med andra ord "aktivitets och uppmärksamhetsstörning", en av grenarna under diagnos ADHD. Jahapp. Efter tre års utredning så är det alltså klart och det känns... inget alls. Inget. Men. Jag borde verkligen skriva en bok.
Dagsform?
tisdag 23 oktober 2012 ADHD-kost, bokstavskaos
Det pratas om dagsform. "Han har mer eller mindre svårt att koncentrera sig beroende på dagsform". Ja, visst, jag säger det själv och jag fattar vad det betyder. Men. Vad beror dagsformen på? "Ja, jo, men du vet, om han har sovit dåligt, ätit bra och sådär". Där blir det intressant igen. Ätit bra. Vad är det? Är det någon som vet det i dagens kostdjungel?
På senaste har det dykt upp mängder med studier, forskningresultat och tester med mycket intressant information gällande sambandet mellan gluten, mjölk och neuropsykiatriska funktionshinder. Att kolisar var dåligt för ungar eller annat folk med ADHD är konstaterat för länge sen. Och det är väl inte så konstigt. Socker är ju inte bra för någon. Hallå. Ok, särskilt inte för neurostörda, för att, deras signalsubstanser redan är extra störda och socker gör allas signalsubstanser stördare än de redan var oavsett hur störda de var innan, alltså blir neurostörda ännu stördare än de andra som blivit störda av att äta socker, häng med, kontentan är sluta ät socker.
I stora drag läser jag att "ADHD-kost" går ut på att:
På senaste har det dykt upp mängder med studier, forskningresultat och tester med mycket intressant information gällande sambandet mellan gluten, mjölk och neuropsykiatriska funktionshinder. Att kolisar var dåligt för ungar eller annat folk med ADHD är konstaterat för länge sen. Och det är väl inte så konstigt. Socker är ju inte bra för någon. Hallå. Ok, särskilt inte för neurostörda, för att, deras signalsubstanser redan är extra störda och socker gör allas signalsubstanser stördare än de redan var oavsett hur störda de var innan, alltså blir neurostörda ännu stördare än de andra som blivit störda av att äta socker, häng med, kontentan är sluta ät socker.
I stora drag läser jag att "ADHD-kost" går ut på att:
- Sluta äta socker
- Få i dig tillräckligt med järn (obs, inte för mkt pga förgiftningsrisk med allvarliga följder)
- Inte äta gluten
- Inte äta/dricka någon form av komjölk
- Få i dig fiskleverolja
Vore det inte fantastiskt förödande för Läkemedelsverket om detta fungerade? Att vi med hjälp av vår kost kan styra vår signalsubstans på ett liknande sätt som amfetaminpreparat kan? Tänk vad många miljoner de skulle komma att förlora på deras nya supervinstdrivande diagnoser om folk skulle börja äta mat istället för deras mediciner.
Folk är så himla lättköpta. Som att de liksom är för trötta för att orka tänka själva och istället låter Aftonbladet göra det åt dem.
Exempel 1. "det är så nyttigt att dricka ett glas rött vin om dagen". Jaha. Så nu är alkohol och socker plötsligt bra för oss. Fundera över vad det är i vinet som är nyttigt och drick det istället.
Exempel 2. "Mörk choklad är så nyttigt, ät en bit om dagen." Men. Socker. Igen! "men det är så liten mängd". Mmmm. Det som är nyttigt är kakobönan, dess fett och annat som har hälsofrämjande antioxidantska egenskaper. Ät det istället.
Har du huvudvärk? Ta en Alvedon. Eller, here´s another thought. Fundera över varför du har ont i huvudet och gör annorlunda nästa gång. Vad är värk? Kroppens sätt att säga att något är fel. Det vet ju alla. Men att analysera felet verkar vara lite jobbigare än att ta en tablett. Precis som läkarna inom den medicinsk-biologiska psykiatriska faktorn samt naturligtvis deras allies Läkemedelsverket anser, är det ju betydligt lättare att behandla symtom istället för orsak eftersom orsak kräver tankeverksamhet och utredning, verkar ju onödigt, symtomen ligger ju redan uppdukade på bordet. Fort ska det gå! Ut med dig, in med nästa patient, klockan tickar, tid är pengar.
Jag luddar, tänker högt här. Ni får gärna rätta mig om ni tycker att jag har fel. Jag tänker ändå inte medicinera i onödan. Jag måste ändra min kost. Jag vill ha egna studier och forskningresultat att gå efter.
Utredningsdag 1
måndag 22 oktober 2012 ADHD, bokstavskaos, Kaos
Kaos. Först var jag tvungen att ställa till med en scen för att de hade kallat mig fel dag. Sen fick jag iaf komma idag på en senare tid. Vi står på exakt samma punkt som för typ 1.5 år sedan. Det finns ingen människa som kan ge någon information om mig som barn. Alltså. Vi behöver hitta någon. Hur gör man det? Dag 2 om två veckor.
Hur man ska bete sig som förälder
tisdag 16 oktober 2012 Föräldraskap
Jag och sambon åker tunnelbana. Vi noterar, mest han, jag har ryggen emot och hör mest bara, en pappa som pratar med sitt barn med den fantastiska accenten bebisspråk. När tunnelbanan sen stannar vid Axelsberg ska han få barnet att ta sig över det kända mellanrummet, ni vet "se upp för mellanrummet mellan tåg och plattform", han backar själv ut vagnen medan han säger, observera, med accenten "oj oj, akta nu, oj, ser du mellanrummet här, akta dig för det, oj, OJ! vänta ska pappa hålla dig i handen, ja, kom då, oj, kom här nu, oj oj nu går vi försiktigt, ååååh hopp, duuuuktig, vad braaa det gick!" (tona ner ljud medans de går längre boooort)
Tunnelbanan stänger dörrarna och sambon tittar på mig lite fundersamt och frågar försiktigt med en aning skeptiskt ton "är du en daltig förälder?" Jag förstår precis vad han menar och brister ut i ett instämmande (varför finns det inte ett ord som heter instämsamt?) LOL. "Nej, inte direkt, jag hade förmodligen sagt något i stil med "Kom då, vad väntar du på, skärp dig, hoppa över hålet nån gång jag har för fan inte hela dagen på mig. Kom igen, folk väntar men vad fan hålleru pååå meeeed. Neeej men då går jag väl utan dig då." tänker efter lite... och fortsätter "det kan ju också vara fel.. jag vet inte."
Fast i sanningens namn så hade jag fattat att ungen behövde hjälp över hålet redan innan och förutsett att jag skulle A: plocka upp den B: hålla den i handen redan innan dörrarna öppnas och därmed aldrig behövt utsätta mig för en pinsam dalt/hot-situation.
Tunnelbanan stänger dörrarna och sambon tittar på mig lite fundersamt och frågar försiktigt med en aning skeptiskt ton "är du en daltig förälder?" Jag förstår precis vad han menar och brister ut i ett instämmande (varför finns det inte ett ord som heter instämsamt?) LOL. "Nej, inte direkt, jag hade förmodligen sagt något i stil med "Kom då, vad väntar du på, skärp dig, hoppa över hålet nån gång jag har för fan inte hela dagen på mig. Kom igen, folk väntar men vad fan hålleru pååå meeeed. Neeej men då går jag väl utan dig då." tänker efter lite... och fortsätter "det kan ju också vara fel.. jag vet inte."
Fast i sanningens namn så hade jag fattat att ungen behövde hjälp över hålet redan innan och förutsett att jag skulle A: plocka upp den B: hålla den i handen redan innan dörrarna öppnas och därmed aldrig behövt utsätta mig för en pinsam dalt/hot-situation.
Bland kombinerade bokstäver
Kaos
Läser i ett av mina tidigare inlägg här nere "idag kickar listan in" och oj vad peppad jag är osv. Stirrar på texten och undrar. Vilken jävla lista?! Alltså. På riktigt. Vilken jäääävla lista?! Blir alldeles frustererad och vill hoppa upp och ner och gråta som ett barn för att jag inte på en millisekund kan komma på vad det är för jävla lista. Det tar mig vad som känns som tre dagar att komma på att jag skrivit om "10 saker att göra innan året är slut-listan". Den hade jag helt glömt bort.
Det är ganska roligt med ADHD-problematik. Aktuellt just nu är att även sonen ska utredas, det är klart och bestämt efter WISC och 5-15-formulär. Men, jag håller honom utanför, vill han berätta sin story någon dag så får han göra det alldeles själv. Ville bara säga det. Och att det ska bli oerhört intressant att se vad vårdgarantin garanterar den här gången. Jag har för dom som inte vet det blivit utredd sedan våren 2010. Först fick jag vänta tills sommaren 2010 för att göra självskattningar och bli feldiagnostiserad och totalt mindfuckad hos ett mycket märkligt gäng. Sedan blev jag ändå remitterad vidare till neropsykiatrisk utredning, vilket tog över ett år att bli kallad till. Sedan blev det bara fler självskattningar och 5-15 formulär och sedan beslutades det att jag skulle behandlas utan diagnos för att se om mina symtom försvann och om de inte gjorde det så skulle utredningen återaktualiseras. Den aktualiserades i våras. Och nu är det oktober. Hey, 3 månaders vårdgaranti. Jorå. Inte någon gång.
Behandlingen fortsätter dock. I KBT-form för att vi (sambon har diagnos) ska lära oss struktur hemma och i vardagen. Just nu får vi lära oss att storhandla och hålla oss till våra veckomatlistor. Det har vi fått göra i 4 veckor. Och bara det. Kan ni sådant? Dels storhandla varje vecka. Dels hålla er till en sak i taget? Det har varit det allra svåraste. Sjukt svårt. Jag blir jättefrustrerad och vill så mycket. Har så mycket fantastiska idéer som jag liksom får tygla för att jag måste storhandla en dag i veckan. Jag får väl tänka på andra saker iaf? Eller? Får jag ens tänka på andra saker? Måste ta upp detta på fredagens veckohandlingsavstämning.
Det är ganska roligt med ADHD-problematik. Aktuellt just nu är att även sonen ska utredas, det är klart och bestämt efter WISC och 5-15-formulär. Men, jag håller honom utanför, vill han berätta sin story någon dag så får han göra det alldeles själv. Ville bara säga det. Och att det ska bli oerhört intressant att se vad vårdgarantin garanterar den här gången. Jag har för dom som inte vet det blivit utredd sedan våren 2010. Först fick jag vänta tills sommaren 2010 för att göra självskattningar och bli feldiagnostiserad och totalt mindfuckad hos ett mycket märkligt gäng. Sedan blev jag ändå remitterad vidare till neropsykiatrisk utredning, vilket tog över ett år att bli kallad till. Sedan blev det bara fler självskattningar och 5-15 formulär och sedan beslutades det att jag skulle behandlas utan diagnos för att se om mina symtom försvann och om de inte gjorde det så skulle utredningen återaktualiseras. Den aktualiserades i våras. Och nu är det oktober. Hey, 3 månaders vårdgaranti. Jorå. Inte någon gång.
Behandlingen fortsätter dock. I KBT-form för att vi (sambon har diagnos) ska lära oss struktur hemma och i vardagen. Just nu får vi lära oss att storhandla och hålla oss till våra veckomatlistor. Det har vi fått göra i 4 veckor. Och bara det. Kan ni sådant? Dels storhandla varje vecka. Dels hålla er till en sak i taget? Det har varit det allra svåraste. Sjukt svårt. Jag blir jättefrustrerad och vill så mycket. Har så mycket fantastiska idéer som jag liksom får tygla för att jag måste storhandla en dag i veckan. Jag får väl tänka på andra saker iaf? Eller? Får jag ens tänka på andra saker? Måste ta upp detta på fredagens veckohandlingsavstämning.
Uppochnerochkorsochtvärs
onsdag 22 augusti 2012
Om att spendera en hel kväll i sängen, att bråka, skojja, gråta, prata om vartannat. Jag åker bergochdalbana idag. Kastar saker. Arg som ett bi.
Och i trailern för arga snickaren sa han precis nyss "vilken jävla bergochdalbana". Det var jättekonstigt.
Och i trailern för arga snickaren sa han precis nyss "vilken jävla bergochdalbana". Det var jättekonstigt.
Vett är relativt
Att jag är omgiven av fantastiska människor det kan min senaste kommentar intyga. Och faktum är att det var precis så jag kände. Att jag helt och hållet tappat substans. I typ allt jag gör. Var är jag, helt enkelt. Det känns som att jag bara trevande fladdrar runt och försöker känna efter vad jag egentligen gillar och vill göra. Borde göra en del förändringar i livet, men det är så lätt att bara fortsätta lunka på trots att jag bara är tjurig och missnöjd. Har tappat mig själv. Jag har glömt. Allt.
Vet inte så mycket mer just nu än att jag hade en fantastisk helg. Full med kärlek och musik och inspiration och bus och fantastiska vänner som överraskningsfirade med bubbel efter pizzan i solen på en filt på en gräsmatta någonstans på gärdet, strax innan sommarens häftigaste skyfall följt av årets häftigaste ljusshow på Kent.
Imorgon ska jag ta massa prover. De kanske kan svara på något.
Vet inte så mycket mer just nu än att jag hade en fantastisk helg. Full med kärlek och musik och inspiration och bus och fantastiska vänner som överraskningsfirade med bubbel efter pizzan i solen på en filt på en gräsmatta någonstans på gärdet, strax innan sommarens häftigaste skyfall följt av årets häftigaste ljusshow på Kent.
Imorgon ska jag ta massa prover. De kanske kan svara på något.
Bla
tisdag 21 augusti 2012
Bla blabla bla bla. Blablabla blabla bla. Bla. Bla bla bla bla bla blaaaa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
