1

inspiration

söker inspiration för livet. Har så mycket att vara glad för men så svårt att ta in något. Det är som att allt som är jag är bortspolat. Jag är tömd på lust och energi. Minns inte längre vad som är roligt och värt att gå upp på morgonen för. Allt som jag brukar känna för känns bara tungt och motigt. Jag är sjukskriven. För ADHD. Gött. Jag gjorde det alltså igen. Trots att jag hade min diagnos nu och alla möjligheter att få använda mig av nya redskap som skulle göra livet lättare så körde jag bara på. Tog inte ens in diagnosen, använde mig inte av några redskap, hade inte tid. Jag var ju mitt uppe i mitt nya jobb. Det fick vänta. Sonen fick också diagnos under tiden. Det hade jag inte heller tid att ta in. Tar det sen. Allt annat än jobbet fick stå åt sidan. Jag såg varningstrianglar både till höger och vänster där när jag tryckte gaspedalen i botten så att träden gav vika när jag körde förbi. Men jag hade inte tid att bry mig om dem. Så. Som sagt, jag gjorde det alltså igen. Trots att jag skulle ha lärt mig den här gången. Jag skulle ju ha lärt mig att bromsa i tid. Pang! Rätt in i muren igen. Volta några varv. Och bilen är bara skrot. Allt är mörkt, batteriet är dött och  jag sitter fastspänd i bilbältet i min upp och nervända forna formel1-bil, jag har ingen hjälm på mig, inte heller någon flamsäker dräkt. Jag bara hänger där, kan inte röra mig. Förlamad. Hör röster på avstånd, de vill mig saker. Vill att jag ska ta mig ur bilen, att jag ska resa mig upp, följa med. Men jag blir kvar. Stirrar på muren med tom blick. Det står något spraymålat med svart färg. Otydligt, men jag får det till "din hopplösa klantskalle".