0

Tisdagsonsdag


Han ringde igår. För att dementera rykten. För att ursäkta sig. Igen. För att lova. Igen.

Inuti är jag förvirrad. Oattraktiv. Oviktig och inte uppskattad. Lämnad mer eller mindre skadad av alldeles för många människor. Jag har sagt det till två. Det här med livet. Och lusten. Och orken. Om att till slut ha fått nog. Att vid en punkt sluta kämpa. Att behöva hjälp och stöd. Att inte få det någonstans. På riktigt. Att ingenting är på riktigt eller utan villkor. Flytande. Svävande. På ytan. Inga djupa ja, välkommen. Och det är inte konstigt. Det är inte under vingar ämnade för mig. Det är ingen som valt mig. Det finns ingen som väljer mig. De bärande vingarna de söker skydd under finns inte här. De kommer aldrig att förstå. De kommer aldrig behöva förstå. De kommer aldrig behöva bry sig just därför. De har sin grej. Och de mår bra. Men de är så jävla fula inuti.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar